Hon snurrade runt och såg honom rakt i ögonen. All glädje försvann som svart hål i rymden. Han såg ut över vattnet och strök på sin dagsgamla skäggstubb tänkande. Lät jackan som hängde över axeln långsamt glida ner på marken i sanden.

Jo, sade han, det har hänt en del saker.

Hon tänkte på deras kommande resa. Hur de sparat och gnetat. Hon hade slutat röka. Sportat, utan att gå på gym, för att spara pengar och inte gå upp i vikt. Alla mil hon sprungit, i glädje när hon stretade upp för backarna, med tankarna redan i landet de skulle till.

Nu skulle det inte bli av helt enkelt. Han ställde in. Resan kunde inte bli av. Han tog upp jackan och satte på sig den, trots solens värme. Tände en cigarett och drog ett djupt bloss. Han såg inte direkt ledsen ut. Han hade inte slutat röka!

Hon såg frågande på honom men sa inget. Hon satte sig på ett kullvält träd och tog upp en sten. Han rökte sin cigarett i maklig takt och tittade på ett par svanar längre ut i vassen.

Karin, jag har träffat en annan! Allt gick så fort. Det bara hände. Du måste förstå...snälla Du!

Förstå...vad måste jag förstå!!! Helt plötsligt blev hon rasande arg. Utan att hon visste det slängde hon stenen rakt på honom. Den träffade hans panna med en smäll. Han såg förvånad ut och cigaretten fladdrade iväg från hans mun.

Vad tar du dig till, sa han och tog sig för pannan. Är du inte riktigt klok!!!!!