Han slickade deras rövar
För varje s k skämt
Så garvade han högt
Och drygt
Samma skämt. Ofta i årtionden
Samma berättelser om gamla säljare ”som kunde”

Han sökte sej alltid till de som sålde mest
Ville sitta nära
Talade alltid om försäljning
Om pengar, om order
Och om vad han kunde

Och de älskade honom
Man kunde tro att de var släkt
Tamejfan
Han fick köra runt med alla nya
Det fick han extra betalt för
Ungefär så mycket mer per år
Än vad han tjänade mer än de flesta av oss

Men om man skulle tro vad han sålde
Så skulle han tjänat mer än dubbelt
Som oss andra
Vi såg dom sitta där, de pinsamma
De som, inte hade en känsla i kroppen
För kunden
De som kunde ljuga om precis vadsomhelst
De som såg kundens ekonomiska begränsning
Men struntade i, om han inte såg den själv

Där satt de, de som tyckte sej så stora
Och de var som gubbarna på balkongen
I mupparna
Eller nåt slags levande sprattelgubbar
Dra i snöret så viftar de
Säger chefen att detta är världens bästa mejslar
Så sälj dom som de, oavsett att de är vara skit

De som alltid bedömde folk efter omsättning
Och bugade för varann i inbördes beundran
Så dessa nyttiga idioter
Sitter där och skrattar åt alla andra
Ända fram till banken
De… tjänar lite mer
Men har sålt sina själar, till satan
Undrar hur dom står ut med sej själva
Men de vänjer väl sej… antar jag

Men fasen
Att ha en sån brun näsa
Kan inte va kul
Undra på att an har problem att urskilja dofter..