Hans stora nöje var att skrika
”fitta” och sånt i luren på heta linjen
Samt att terrorisera andra
Men han bantade ner sej ett tag
Och då var hans nöje att klanka på andra
För ”hur feta de var”, ännu mer än annars
Men han var snart tillbaks
I sina kilon med

Hans stora stolthet var att han var granne
Med en av de som spelade i
Göteborgs ”mer kända dansband”
Han fick ”testkassetter” från dom
Som han spelade och trodde alla skulle älska
Att höra detta….
Så det var en del av hans ”terrorism”

Och trots sin stora volym
Och dito käft
Så var han en av de minsta människor
Jag mött…