Eftermiddagspasset skulle gå på vid 15:00 tiden. Det var Margareta och Liz som jobbat ihop i snart  fem år och blivit bästisar, även privat. För ett år sedan hade de lyckats fixa ihop samma arbetstider.

Vilket de tyckte var fenomenalt bra! Ingen jobbade och trivdes så bra ihop som dom. Så var det Samira, hon var rätt ny. Tystlåten och arbetsam, alltid gullig med alla. Och i eftermiddag den nya Ingrid, som de inte jobbat med förut.

Ja du Liz, sa Margareta, ännu en nybörjare att lära upp. Herregud, vi har väl att göra ändå!

Mmm, sa Liz och hoppade i jobbarskorna sandaler i vitt.

Hej, sa dom till Ingrid som försökte komma i en blå rock och såg vilsekommen ut.

Hej! sa hon och försökte le glatt.

Samira  var lite sen, men hon tog hand om Ingrid och tillsammans gick dom in på avdelningen för dementa. 

Det var avbyte och förmiddagspasset, berättade vad som hänt. Så var det bara att ta över avdelningen! Det var 3kaffe och det var bara att hämta kaffevagnen och duka ut kopparna. Sätta de mest vilsekomna vid borden och säga åt de lite mer självgående.

Ingrid du kan väl ta hand Sigrid, hojtade Margareta medan hon drog gamla fru Eriksson i rullstolen till kaffebordet. Hon pekade på en gammal dam som försökte resa sig upp ur en blå soffa vid väggen.

Ingrid, tog henne under armen och försökte prata med henne, att följa med till bordet. Sigrid verkade inte förstå alls utan reste sig och satte sig, reste sig och satte sig. Hon var jättetung, trots att hon var liten och smal. Samira kom och sa:

 Vi tar henne under varsin arm, ska du se att det går bra!Du ska ge henne kaffe i pipmugg och så vill hon tugga lite på en, sockerkaka, fortsatte Samira. Hon behöver haklapp också för hon spiller ut! Ok!

Margareta och Liz såg på varandra och log. Det här skulle bli rätt kul! Vilket nöt den där Ingrid var ändå!