Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du finns kvar någonstans men var vet jag inte


Du är den jag har växt upp med,
den jag ska kunna lita 100 % på.

Du ska alltid finnas där när vänner
sviker och föräldrar inte förstår.

Men du försvinner bort från mig,
vi bråkar, växer isär.

Jag vill säga vad jag känner men jag känner dig,
vet att du kommer skratta ut mig och säga:
vi har aldrig varit sådär.




Men du har fel!




Jag vill att du ska kunna öppna dig för
mig, att vi ska vara vänner som förr.

Men nu är vi bara bror och syster som
lever bakom samma dörr.

J
A
G

L
Ä
N
G
T
A
R

Längtar tillbaka till när vi var små,
när de tre åren mellan oss nästan var osynliga.

Men de tre åren har bara blivit större,
och har börjat synas allt mer.

Vi blir dock bara äldre och hålen mellan
oss blir fler och fler.



men...



Jag saknar dig min vän så snälla
kom tillbaka!




Fri vers av elinbelin
Läst 264 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-09-17 18:39



Bookmark and Share


    vemod
åå ryser! det här var nog din bästa... hittills!:) känner igen mig lite också...
2008-09-17
  > Nästa text
< Föregående

elinbelin
elinbelin