1
morgonen:
ljud som av krig
nya mönster i gatan bränns in
bilar som följer spåren
som följer bilarna
ned mot vattnet
upp mot isen
som vattnet
som följer spaden
som följer vattnet
ned mot vattnet
där ljuden dränks
där kriget dör

2
floden fylls på
ett par ögon i en bil
som sakta rör sig
genom glaset in mot armen
som möter ögonen med en likgiltighet
motsvarande det egna kroppsspråket

3
ett annat ljud:
flickan med flätor
öppnar sin ryggsäck
släpper ned kameran
byter den mot något annat

ljudet är det av en metallkula
som stutsar mot aluminiumväggar

4
ljudet av drivgas:
en dröm om något bättre
ett något som sipprar ut
genom ett bortglömt hål i huvudet
in mot väggarna och husen bakom väggarna

5
dagen närmar sig
gatan stannar
gör en paus i sin dans
vänder sig mot den plats
där solen brukar komma

6
fler ögon vågar se nu
som ett vertikalt duggregn
kommer de
längs vägarna
ögonen halvt öppna
deras hjärnor inte fullt påslagna
de tror att det de ser
är dimmor av deras drömmar
som landar i verkligheten utanför

7
ögonen och det som finns bakom:
de saknar varandra
så mycket att de inte vet det
så mycket att de tar sina kollektiva drömmar
för sina egna

8
dropparna bildar en ström
den slår mot väggarna
drar allt till sig
tills allt är rörelse

9
eko eko dör inte ut
de stutsar runt
rullar mellan husgrupperna
som inte ofta låter
för egen maskin

10
cementen mellan tegelstenarna
sparar allt den hör
den släpper ut det
i högre frekvens
än hundarnas öron kan uppfatta
i hopp om att detta en dag
ska lösa upp allt det
som håller den på plats