1
dörrarna öppnas
en ny riktning
världen blir lite större
en kopparnyckel till glasdörren vrids om

nycklarna är inte längre det som öppnar dörrarna
det är siffrorna
larmen som klickar
och ger sin tillåtelase

2
skyltdockan i skyltfönstret
har inte alltid varit så
inte alltid perfekt hy
inte alltid decimetermidja
hon förändrades sakte av sitt jobb
som trend och uppvisning
en morgon fann hon sig själv
oförmögen att slappna av i ansiktet

hon kände det komma
som en attakerande stelhet
hon räckte ut sin arm
men ingen hjälpte hene

3
flickan som stirrar på dockan
ser inte kvinnan som hade brottom
i deras kroppar går snabba vågor av kollision
flickans vågor kastar henne
mot fotoafären på andra sidan väggen

4
pojken i refugen
upptäcker sina nya skor
de är så vita att de lyser
nästan som skylten på andra sidan
han tittar på den och går

5
ljuset som reflekteras
är inte längre vitt
lamorna böjer sina stolpar

bugar för ett mer totalt ljus

6
ögonen som tar emot ljuset
puppillerna som drar ihop sig
musklerna som spänns runt om
vet att de inte längre är aktörer

det är det gula
som väljer var det vill ta vägen
det stutsar mot väggarna
leker med asfalten
och gör en vågliknande rörelse

som får väggarna att gunga

7
varje bubbla spricker
när väggarna börjar gunga
det är en sorts panik
som ingen känner
men alla känner igen

8
när husen börjar skaka vaknar hon
det är skiftningarna som väcker
bublorna som spricker i sömmarna
solen och cementens insamlade ljud
bublorna som skilljer personer ifrån varandra
hålls nu bara samman av lägeheterna
innergårdarna

de mekaniska handfasta redskapen
som de använder för att hantera sin rädsla
det är svetten som klibbar längs hennes ben

9
när den unga kvinnan med flätorna står på knä
tar sig kameran friheter
gatan som byter plats med mannen
pojken som mannen lyfter
och skriket som kommer ut ur pojken
kammeran surrar och har sig

10
samma känsla som asfalt
som reser sig och ger bort en kram
slemmig på samma sätt som ormen
en dimmig illusion
stammar sina vågor
av reflekterad värme