Jag tog mig en promenad ganska
sent kände räddslan när jag
hörde fot steg bakom mig
jag fick ryssningar i hela kroppen

Du ropade stanna jag ökade
på takten,men du han ikapp
mig la en hand på min axel
jag vart alldeles stel i kroppen

Du sa det var inte meningen att
skrämma mig du ville bara fråga
hur mycket klockan va jag
har aldrig blivit så rädd i hela
mitt liv

Man vet ju inte vad som lurar
ute i mörkret nu för tiden
men du bad så mycket om
ursäkt jag god tog din ursäkt

Jag skyndade mig hem igen
kände att jag inte kunde
fortsätta min promenad i mörkret
ensam fast det var en vänlig
själ som bakom mig gick

Så nu är jag välbehållen hemma
igen i hemmets trygga vrå
skakar av mig räddslan som
ännu käns i min kropp