Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Litet äreminne över min mor.


Min mor

Min mor hon slet från bittida till sent.
Det alltid nånting fanns där hon måste va till hands.
Det var ett knåp och det mesta vi fick ihop.
gick till gården, reparationerna och forden.

Ett jobb så hårt armt på mångahanda sätt.
Min far var sjuk och hade det ej lätt.

Så mor fick dra ett alltmer större lass
med en kassa mer än kass och sysslor i en mass.
En börda tung även för en fullväxt karl,
men illa på sådant sätt man far.

Man alltid får betala för det man slitit har
även om det dröjer ganska många da´r.

Det är en risk när man är i iskall disk,
att fingrarna får sprickor och hand blir narig röd.
Det måste ske för att mjölken skulle ge,
peng till gården, reparationerna och forden.

En gång hon kom i kärlighetens garn,
men hon blev sen med barn och då flyktade den karln.
Så kom han hem, men snart var sagan all.
Han sjuknade, dog i polio knall och fall.

Nu var hon åter ensam med en tonårsson.
Vad gör hon när hon inte får nåt lån?

Hon flytta till en annorlunda karl,
som hemmason visst var och skulle bli min far.
Men frågan är om det blev nåt bättre nu.
De tog dock lysning ut och gifte sig de tu.

Och sen så kom min bror och efter det kom jag,
och mellan oss så blev det nappatag.

Det finns en tro att femtiotal var bra,
men det tycker inte jag som jag tänker nu idag.
Det var en press på många tunga sätt.
Brist på pengar, vi hade det inte fett.

Och far blev sjuk i feber och skörden slog så fel.
så det fanns inte mycket tid till kel.

Ibland blev gräl, man ville ej ha fel.
väl göra nog sin del, men man ville ej va träl.
Man måste gno till hus och hem och bo
och till gården reparationerna och forden.

Och mor i allting satt, ibland var som iskall natt.
Ett under att hon aldrig där fick fnatt.

Men åren går, man säger läker sår.
Det inte är så lätt att beskriva på nåt sätt
den människa som gav mej liv en gång.
Det kanske passar bäst med denna sång.

Till sist jag minns - hon låg där på sin bår
med grånat glesnat hår, jag fällde nog en tår.
Så blek och klar och hon annorlunda var.
Och jag insåg att jag ingen mor har kvar.




Övriga genrer (Visa/Sångtext) av Ove Arfwedsson
Läst 330 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-09-22 16:49



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Så är det, mor och far
finns, mycket hinns,
när de är borta man
mycket minns, av det
som hänt, gott av Dig
att få det på pränt!
2008-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Ove Arfwedsson