Hej! Det är jag som kallas för "MASKROSBARN", tillsammans med tusentals andra.
Det är vi som vuxit, blommat, förökat oss trots att världen inte fanns.

Jag som exempel..huggen, slagen, utelämnad, övergrepp på alla tänkbara sätt.
Oj, vad jag var rädd varje dag!

Liten, ensam, hopprepet vinande mot min lilla treåriga kropp.
Jag hade gjort lillbror illa.
Tyvärr fick lillebror också lida för sin klagosång.

Varje dag med nya synder, följda av hugg och slag.
Vi undrade hur värdelösa, hur värdelösa?

Tiden gick.......
Söndra och härska, att bära all sorg.

Män kom, män gick. Stackars, stackars alla oss. Stackars Mamma, stackars ensamma mamma.

Män som vi alla önskar bort, blundar för. Som mina barn, aldrig, aldrig någonsin ska möta. Dessa män, alla barns fiender.

Stolt är jag i dag och rakryggad. För jag är ett maskrosbarn och likt en maskros sprider jag mina frön.

Alla frön har ett ursprung: Hildegard Schireau, Berlin Väst. Död sedan fyrtio år. Min mormor, min enda äkta kärlek