Alibi Alibi Alibi Alibi Alibi Alibi
En och en halv dalmatin
kunde jag se från fönstret där jag stod
gömd bakom bröllopsbuffén
Alltid är det någons öde
att bli festens spöke
Som längtar efter att bli verklig
som längtar efter ett namn
Spetsar öronen
jag hör
dom smetar ut orden
på varandras läppar
Alla föräldrar
som förätit sig på sina söta barn!
En generation igen av vissna blommor.
Det finns ingen kärlek
utslagen hos båda älskare
bara harmonin mellan den
som sänder pilar
och den som längtar efter att bli träffad.
Tillbaka på festen, hon stal bröllopsklänningen
och hittade
en ring i kycklingen
Nu behöver hon bara
en man
och en fågelskrud
28 år, 1,90
han verkade så perfekt men varför hade han
bakat in sitt barn i bröllopstårtan?
när hon fann honom såg han ut som plast
Det är värt mer än allt att försöka
är det inte sant att vägen till helvetet
är kantat av stulna drömmar?
Jag lämnar dom åt sina öden
åh sug in mig i alla mjuka slut
Lägger mig på dansgolvet och blundar
"Vilka av mina tankar är jag? Och nu när jag tänkt det, är jag fortfarande jag?"