Efter morgonkaffet och ostmackan på utemöblerna under det billiga plasttaket, som solen sken på. Bestämde jag att ta en promenad. Jag hittade en liten skogsstig. Den såg ut att gå bredvid sjön. Så jag följde den. Det fanns lingonris med mogna bär. Retade upp mig att jag inte tagit med en påse eller glas för att plocka i. Bären smakade gott och friskt.

Även blåbär smakade jag. Imorgon skulle jag gå hit och plocka av dom. Längre upp i skogen såg jag ett annat hus. Det var helt igenbommat och verkade inte vara använt på åratal. Jag tyckte det kändes kusligt och gick tillbaka till min stig.

Stigen gick ner mot sjön och snart var jag vid det gula huset. Det var nymålat med vita fönsterbågar. På trappan stod en stor kruka med vissna petunior i. På dörren fanns en namnskylt  C-A och N Andersson och under Sylvia, Calle och Anna.  En lycklig familjs sommarhus.  Utemöbler övertäckta med en stor pressening i grått. Där de lagt stora stenar i hörnen för att den skulle ligga kvar.

Jag gick runt huset. Det fanns en dörr, som såg ut att tillhöra köket med en liten trappa i trä. Dörren hade fönster så jag steg upp på trappen, tog tag i dörrhandtaget för att kika in och upptäckte att dörren var olåst.