En hund skällde på skolgården. Det var mitt i vintern. Fröken som hade hand om 2klass blev irriterad  Under lektionen! En flicka i klassen kände igen det där skällandet. Hon försökte låtsas som hon hörde fel. Till slut gick fröken ut på skoltrappan och kom sedan tillbaka.

Är det någon som vet vems hund det är? sa hon.

Det är våran! sa flickan Hon har smitit och följt efter mig hit!

Ja den måste följas hem igen sa fröken. Du får gå hem med den!

Nu var det så att den här hunden var speciell. Pappan till flickan hade tagit hem den, då den stått bunden vid en skräptunna. Den hade nog aldrig fått lära sig något hundvett. Hunden gjorde som den ville!

Pappan band en lina åt den, ute på gården. Den skulle inte kunna smita iväg. Den var listig och lyckades krångla sig ur selen eller linan. Det blev nästan som en tävling mellan pappan och hunden. Vem som skulle få linan eller selen att hålla eller lossna.

Flickan försökte att få hunden med sig hemåt. Det var lång bit att gå. Hunden ville vara kvar och skälla på skolgården. Skoltanten som lagade maten kom och lyckades knyta ett tjockt snöre runt halsen på hunden. Nu kunde flickan gå hem med den. Hon fick hålla i allt vad hon orkade. Den hittade alltid på nått att nosa på eller så ville den gå åt ett annat håll.

Allra sist skulle de gå över en tågövergång. Naturligtvis skulle det komma ett tåg precis då. Hon fick stanna och försökte hålla i repet så hårt det bara gick. Hunden blev som knäpp när tåget kom och skällde och försökte hoppa upp på tåget. Flickan höll i med båda händerna så hårt att hon nästan svimmade. Hon lyckades hålla i och tåget dundrade vidare.

De var efter ett par minuter hemma på gården. Flickan gick in med hunden och berättade för mamman vad som hänt. Hon hade ont i sina armar och satte sig på kökssoffan och grät en stund.

Varför var hunden så omöjlig! Ända sedan den kommit till familjen hade det bara varit en massa problem. De var ängsliga jämt att den skulle smita hit eller dit. Ibland var det svårt att tycka om den hunden.