jag förstår inte alls
varför det ska vara så stökigt i skallen ibland
jag måste ha något fabrikationsfel
jag är nog född till att vara en idiot
för min hjärna vill inte sammarbeta med mitt hjärta

dumma tankar samlas som damm i skallen
och jag blir så trött på mig själv
för jag vet inte hur jag ska yttra orden
som förklarar för dig

att solen, månen
hela världen och alla stjärnor i rymden
alla planeter och hela universum
är ingenting jämfört med dig och dina röda lockar

det borde vara så enkelt för mig
att säga vad jag tycker och känner för dig
men det är så svårt
för jag vrickar tungan och snubblar på orden

jag förstår inte alls
varför något så självklart
något så starkt
ska vara så svårt
att måla i ord

känslor som jag trott sovit förevigt i mitt hjärta
vaknar till liv när jag hör din röst
och jag önskar att du visste
precis vad jag tänker och känner just nu

för då skulle du förstå

att solen, månen
hela världen och alla stjärnorna i rymden
alla planeter och hela universum
är ingenting jämfört med dig och dina röda lockar

för du är hela min värld
och min kärlek för dig
är stor som universum gånger fem