Riddaren av de runda orden
Skräder inte med sin plats, på jorden
Han dravlar könsord, vid alla borden
Man undrar hur, han blivit vorden

Riddarens skälm på huvet sitter
Studsande och kletigt, hans ords ritt är
När han talar om sin lans
Så undrar man, om den verkligen fanns
Eller om den är nån annanstans

Riddaren av de runda orden, snackar ”tufft”
Med sitt skydd liksom en sköld
Mot de som uppfattas som fönuft
Sprider sin dynga, eller varböld

Men inget av ära och glans
Nej han är kung nån annanstans
Där bland dyngbaggar
Och skitkaggar

Vem vill honom känna
Vem vill höra, allt skitprat
Vem vill ha munnen till en skitränna
Som motsatsen till underbart…