Vid den gamla kyrkan så var det hantverk
Hantverk att byta ruttna golv
Mura om skorstenen
Laga väggar som murknat
Fönster som spruckit

Trasiga tak av handspäntat spån
Kallat ”pert”
En av de gamla som jobbade hette Westling
Döptes om till Pertling

En gång i månaden så kom de från ”Riksantikvarieämbetet”
De var, rätt speciella
Tuppen gick först, den de andra hönorna efter
Alla nickade med tuppen
Som ett pärlband av nickar
När inte tuppen var med, så var det högsta hönset
Som va tupp, de nickade med ändå

Vi rev och slet
Och byggde nytt
La på äkta trätak där taken var så branta
Så man inte kunde gå på dom
Vi var… en slags forntidens tjänare
I nutidens kulturarv

Man kom ut från museet i Dalarna och ville se
Dokumentera jobbet och jobbarna
En av gubbarna såg sin chans
Att bli filmstjärna, om än i en kulturfilm
Men vid 60 års ålder
Han hette Sven och gnällde över allt
Så vi kallade honom ”Sven i helvetet”

Så efter kanske 100 000 pert
Och 4-5 000 väggfjäll så var de klart
Behövde inte byta en enda fjällbit på norrsidan
Där de var friska, såg ut som veckogamla
Fast från 1600 talet, en märklig upplevelse
Att tänka på träts starka överlevnad
Och hantverkarnas skicklighet…