Tårar fyllda med smärta,
skrik fyllda med hat.

Dina lögner har ännu inte börjat lätta,
de lögner du stoppade i mig som mat.

All skam jag försöker tvätta bort,
skrubba, fila, skära.

Även om den del av mitt liv du tog var kort,
är det tungt att bära.

Du slet sönder det barn jag var,
och la det i ett hål.

Det lilla som finns kvar,
är det inte många som tål.

Jag ber dig en sista gång,
lämna mig ifred.

Så jag kan sjunga hoppets sång,
och ställa mig i lyckans led.