Vindens sista smekning mot min kind var som första gången jag hörde ditt skratt.

Lugnande, kärleksfullt, mjukt och helt underbart.
Den lättade den tunga smärtan som tryckte mig mot marken.
Tystnaden tog mig i sin mjuka famn.
Gungade mig långsamt till mina tunga, avtagande andetag.

Bäddade ner mig i en säng mjuk som silke.
Gjorde en vaggvisa av vattnets vågor, tog ifrån mig all smärta,
och lät mig somna in i en underbar evig ro.