-Lilla, sköra, trasiga flicka.
Vad är det du gör?
Borde du inte vara med de andra?
-Jag letar efter trygghet i denna mörka värld.
Jag kan inte vara med de andra.
Deras verklighet är inte som min.
Och om jag försöker komma in deras vackra,
glada värld rasar marken under mina fötter
och jag hamnar åter igen på botten av detta svarta hål,
som bara blir djupare och smalare hela tiden.
Jag tillhör de dolda.
De som egentligen inte skulle finnas.
Jag hör inte hemma någonstans, inte ens i döden.
Därför går jag här ensam
och letar efter trygghet.
I hopp om att någon har så mycket att den inte märkte att den tappade lite,
som jag kunde plocka upp och försöka använda själv.