Åter igen hade du gått!

Pang igen med ytterdörren! Utan att säga vart. Såg hur du satt på dej sommarjackan som du tagit av misstag i ilskan. Satte dig i bilen gjorde en rivstart och for iväg.

Här stod jag vid diskbänken med den urdruckna kaffekoppen. Och våra hätska ord svepande runt igenom köket. Köksbordet med morgonens frukost på, ditt halvdruckna kaffe och en ostmacka halvbredd med osten slängd på bordet i ilskan.

Lilla Guttorm satt halvsömning i sin stol vid bordet och bet på sin nappflaska. Han behövde snart få lägga sig i sin säng och vila han skulle få tänder och vi hade varit uppe flera gånger i natt och vandrat. Han och jag. Medan du sovit som en stock! Nu verkade det ha lugnat sig en stund som tur var!

Amalia var fortfarande på sitt rum. Hoppades inte vår högljudda diskussion hade väckt henne. Hon oroades alltid av våra bråk. Tröttheten satt som en tung mössa runt huvudet. Jag måste ta Guttorm och vila tillsammans med honom. Vi kröp ner i dubbelsängen och snart somnade han. Medan jag kände gråten börja komma där jag snusade på hans fjuniga hår.

Varför var det så här! Skulle vi aldrig sluta tjafsa om allt!