Molnet pressas ner
sprider sig långsamt
i lungvävnaden och
liksom löser upp halsen på vägen ut
Tungan börjar domna
Hörseln börjar avta
Jag sitter nu bakom mig själv och kan höra
hur det i rummet pratas på ett främmande språk
jag aldrig tidigare hört.

Kan de andra tyda mitt språk? Kan de andra förstå mig?

Insugen i en dröm, men med öppna ögon
pendlandes fram och tillbaka mellan tid och rum
Vad är verkligt? Jag är i en dröm, i en dröm, inuti en dröm.
Sa jag något nyss? Skrek jag? Dansade jag? Drömde jag bara allt?
Jag vet inte längre, inget och allt känns på samma gång lika verkligt.
Shit vad jag rycker i kroppen. Jag är egentligen på väg hem och ligger i skogen och blir misshandlad... men jag kan ju se TVn, jag kan ju höra hur de andra skrattar, men samtidigt så vet jag att ryckningarna är sparkar och slag. Är detta en nära döden upplevelse? Är jag egentligen i en slags värld mellan liv och död. Ambulanspersonalen har kommit nu, jag kan känna hur de vrider på mig, trycker ner något i halsen som ger mig luft. Det trycker på magen nu. Magpumpar de mig, opererar de mig? Ligger jag fortfarande kvar i skogen och tar mot sparkar? Hur fan kom jag hit egentligen, jag minns inte att jag lämnade lägenheten. Shit, är det så här det är att röka på? Har jag fått en psykos, det kan ju knappast vara det här som är meningen med det hela? Psykos, psykos? Vad fan har jag gjort!? Det kommer vara såhär hela livet. Drömde jag nyss allt ihop eller vad var det som hände? Jag håller på att flippa, måste berätta för de andra, men är de mina kompisar egentligen, hur ska jag kunna veta om allt är en dröm? Jag kan inte längre prata, jag måste ta mig härifrån, det känns inte bra här, måste gömma mig nånstans, men vart? Åh helvete... Hur fan blev det såhär? Allt är bara något jag har fått för mig, allt är bara något jag har fått för mig. Jag sover nog egentligen, allt det här är bara en jäkligt skum dröm. Jag vaknar snart och allt kommer vara som vanligt. Det blinkar till och jag ser hur sjukvårdarna gör något med min kropp, jag är på väg tillbaka till verkligheten nu, så måste det vara, det här är bara något som snurrar i mitt huvud, som en nära döden upplevelse. De väcker mig till liv snart igen... Men om de misslyckas... Jag kommer kanske dö nu, jag kommer att dö nu. Slutade hjärtat slå precis? Andas jag fortfarande. Är det jag som bestämmer om jag kommer överleva eller inte? Jag måste fokusera på andningen... in... ut... in... ut... Fan vad det trycker över magen... Hjälp vad fort hjärtat slår, fick jag precis adrenalin, är det deras sista försök att återuppliva mig? Jag har ju så mycket kvar i livet jag vill göra, jag måste klara det här...måste få leva igen.

Är detta bara en dröm?
Det här är bara en effekt av att vara nedrökt, det måste vara så. Mina ögon pendlar mellan tre punkter. En blomma, en TV, ett golv, en blomma, en TV, ett golv. Jag måste intala mig själv om att allt kommer bli bra, måste fundera på hur jag egentligen kom hit, vem jag är och vad ja har gjort hittills på kvällen. En blomma, en TV, ett golv, en blomma en TV, ett golv... Jag önskar att allt var om vanligt och att jag fick träffa min familj så jag fick krama dom alla, oj vad jag saknar dom. Jag kanske kan krama dom nu här i min dröm, wow det funkar ju. Undrar vad man kan göra mer? Kan jag kanske hitta på ett motiv att måla eller en dikt jag kan skriva? Hur ska jag komma ihåg det sen, jag minns knappt vad jag tänkte nyss. Jag kanske kan skriva dikten på väggen med mina tankar, om jag koncentrerar mig mycket så kanske det finns spår kvar som jag kan läsa senare. Haha...shit, jag börjar bli helt fucked up, man kan ju inte skriva med tankarna på en vägg. Jag börjar asgarva helt plötsligt åt mina konstiga tankar, men glider snart in i den andra världen igen där jag inte har kontroll över mina tankar. Måste fokusera igen... En blomma, en TV, ett golv, allt är normalt, jag har rökt på, det kommer bli bra, en blomma, en TV, ett golv... Jag är här och nu, i ett vardagsrum med mina vänner, en blomma, en TV, ett golv, vilken jäkla lång film...måste ha varit på i 10 timmar minst. Vad är klockan egentligen? 21:05!!! Va, när jag satte mig var klockan halv nio. De andra måste ha stannat klockan för att lugna mig... men borde jag inte ha märkt det? Vad fan är klockan egentligen? Visst kan jag minnas att någon av de andra ställde sig på TV-bänken och tog ut batterierna? Eller? Jag vet inte längre... Vilken jäkla rolig dialekt killen på TVn har...hehe. Får inte skratta, de andra kommer tro att jag har förlorat förtåndet, men jag kan inte hålla mig heller. Måste koncentrera mig på handlingen, de gråter ju, så det måste vara något sorgligt, kan inte skratta då heller. Sen börjar han prata igen och jag bryter ut i gapskratt och kan knappt sluta. Varje gång han säger ett ord, fnissar jag till. Allt börjar kännas lite mer verkligt nu, klockan har nu flyttats fram en aning, 21:10, den funkar alltså. Hur fan kunde det kännas som att tiden stått stilla? Jag har ju suttit här i 10-15 timmar känns det som. Coolt på ett vis, jäkligt skrämmande på ett annat. Det här var nog inte riktigt min grej, men shit, den här filmen är ju ett komiskt mästerverk, jag kan inte sluta skratta alltså, hur kul som helst. Nu kan jag prata igen också, vilken jäkla konstig upplevelse...