jag minns en tid då jag såg färgerna
mer klara och mer lysande än nu
sinnenas tid
när allt stod närmare och underbart

det var innan jag förirrat mig för långt
i dunklet innanför kulisserna
sett maskerna på spegeln
dräkterna och dammet i det matta ljuset

det fanns en tid då jag såg lövskugga
och hörde syrsans spel
när huden väntade på smekningar
och rysningar av välbehag
  
sinnenas tid då jag var lyckligare och
mer olycklig än nu
inspärrad som jag var i rastlöst hull
- idag är allt Commedia del Arte 

nu kan jag skratta även om jag gråter
för jag vet var scenutgången är
och om du skulle såra mig till blods
Harlekin
blir av bevikelsen - en trött grimas