Ge mig frihet, eller ge mig döden,
men låt mig först gråta ut min kärlek uti dina armar,
väl medveten om att det kan hålla på för alltid,
all den smärtan och desperationen utan slut,
som mänsklighetens tårar fyller världens oceaner;
väl medveten om att ej ens du kan hålla kvar mig
ens för det mest korta ögonblick,
då kärleken är flyktigast av allt
och aldrig låter sig bli fångad
utan visar sig blott för att genast undgå oss
och ständigt fånga oss i fällor
eller lura oss alldeles hopplöst vilse...
Ack, på samma sätt är min desperation
helt utan slut, ty så är kärleken.