Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Asyl

"Du är kallad till migrationsverket den 7/10 för beslut i ditt ärende" 

Vi kliver in i ett vakum och sätter oss

Jag kan inte andas. Är nära på att spy. Hör ett dussintal språk på samma gång.
Det ligger en tyngd i rymmet.
Här väntar folk. Några sitter. Andra vankar till och från.

Jag är nervös fast jag redan vet.
Kan inte andas. Är nära på att spy men det enda jag tänker är att jag inte får gråta.

Inte vara en avvikelse just här.
Inte bryta den tysta överenskommelsen med de andra.

Att behålla lugnet är det viktigaste.

Varje person här inne bär på en sten. Långt tyngre än de själva.
De håller den på raka armar ovanför huvudet.
Men de klarar det.
De håller den enbart med sin metala styrka.
Med sitt lugn.

Om jag fäller en tår just här, om jag ger efter för de tårar som alltmer klumpar sig i halsen bryts den tysta överenskommelsen.

Det går inte att andas här inne.

Säkerligen har mängder av människor brytit ihop
i denna sal eller strax utanför.
Hundratals har tappat den mentala styrka som bär deras sten.

En dörr öppnas och en familj kliver ut. Fadern ler.
Han är finklädd och glad. Han ser ut att kunna andas.

Slutligen kommer vår handläggare.
Vi kliver in genom samma dörr där familjen just klivit ut.

Handläggaren pratar lugnt. Hon är inte elak. Inte omänsklig.

Vårt fall är ett avslag.
Inte solklart
men väldigt långt ifrån tvetydigt.

Handläggaren är inte elak. Inte omänsklig.
Hon gör sitt jobb.

"Överklaga inom tre veckor annars är beslutet lagstadga och fast.
Jag råder däremot inte att överklaga, då resultatet med största sannolikhet ändå
kommer att bli detsamma och processen bara kommer att förlängas.
Det bästa är att acceptera avslaget, åka hem och från hemlandet söka asyl
med hänvisning att ni är ett par eller gifta. Det är enklare och tar upp till 6 månader."

- Svenska konsulatet i det landet är stängt.

"Då kan det gå med ett konsulat för ett annat nordiskt land i området. Eller med ett svenskt
konsulat som ligger i ett närland.
Den här regeln, att man måste söka från hemlandet vid en relation, är omdiskuterad och impopulär.
Bland annat vår generaldirektör har i en skrivelse till vår regering velat att dom här reglerna ändras.
Men just nu är det så det fungerar. Tyvärr"

Jag börjar aldrig gråta. Inte heller i detta rum.
Men all syrebrist har gjort mig trött. Jag somnar
när jag kommer hem.
Dör i ett slag av känslor som inte går att
beskriva.

Stenen håller jag fortfarande kvar.
Medveten om att jag en dag kommer jag att kasta den långt, långt bort från våra huvuden.

Men dagen känns just nu,
väldigt långt långt bort
från idag.




Övriga genrer av aberatio
Läst 535 gånger och applåderad av 23 personer
Utvald text
Publicerad 2008-10-08 21:54



Bookmark and Share


  Maria Ingridsdotter Viklund
"Stenen håller jag fortfarande kvar.
Medveten om att jag en dag kommer jag att kasta den långt, långt bort från våra huvuden.

Men dagen känns just nu,
väldigt långt långt bort
från idag."

så starkt och bra skrivet blir berörd!
2008-12-05

  Annie b'larsson VIP
Så välformulerat och väl beskrivet om det helvete många invandrade människor, som väntar på besked om de får stanna eller om de måste ge sig iväg igen, går igenom. Jag blir jävligt jävligt upprörd och vill ge en kraftig spark uppåt i ändan på de som sitter på sina bekväma stolar på sina fina kontor och bestämmer över andra människors liv - oftast utan så mycket som en axelryckning till medkänsla.
2008-11-26

  Della K
Jo, jag känner andra som precis detta drabbat.

Det är ofattbart hur maktlöst det måste kännas när samhället inte tar emot dig.

Att sväva mitt emellan. Inte riktigt höra hemma någonstans.

Och ovissheten.

Den måste ju nästan vara värst.

Jag känner den här texten, och jag känner med er.

Alla mina lyckönskningar och må rättvisan segra.

Kram
/Wendela
2008-11-11

  lyckeli
Läste fort, fort först..behövde komma till slutet. När jag visste
slutet läste jag långsamt. Och sedan igen. Och igen. Du, det var
mer än bara ord...
2008-10-16

  Smultris
*ångestångestångest*
2008-10-10

  Shininkagemusha
Starkt och sargat.
2008-10-09

  Anna H
Det är svårt att kommentera den här typen av text just för att den griper tag så starkt att man blir alldels överväldigad. Du skriver väldigt bra! Man vill verkligen läsa vidare och det är mycket positivt. Du har hittat uttryck som kanske inte är självklara men som beskriver den där känslan på ett bra sätt för den som aldrig behövt kliva in i det där rummat. Jag hoppas innerligt att det går bra.
2008-10-09

    Melona
Vilken styrka du skriver med och jag sitter som på nålarm
slukandes dina rader där jag ser en film där jag är diktjaget, så levande skriver du...

Tack,

jag hoppas innerligt att det går väl för dessa, eller er om det inte är dikt, utan verklighet!
2008-10-08

  Njord
Visst är det märkligt att Jorden inte tillhör oss alla
Vacker text som visar hur svårt det är att dela det somborde vara självklart att dela
2008-10-08
  > Nästa text
< Föregående

aberatio
aberatio