jag gick ute
vägen var hal
vinden blåste kallt
och jag hoppade över ett bananskal
jag halkade nästan
vilken tur att jag klarade mig
tittade bort en sekund
snubblade på en trottoarkant

typiskt mig
så typiskt mig

jag reste mig upp
borstade av mig gruset
vandrade vidare
över viddar av betong
bland skyskrapor och bilar
där hörs aldrig fåglarnas sång

gå-gubben lyste grönt
och jag tänkte
gud va skönt
men när jag kom fram
så var den röd

typiskt mig
så typiskt mig

in på pizzerian
beställer käk att ta med
mumsigt tänker jag
och går sedan hem

jag hopper över bananskalet igen
andas ut
snubblar inte på trottoarkanten
jag känner mig som en gud
jag är bäst

sista kvarteret
snart hemma nu
kommer fram
och fy fan
huset har brunnit ner

typiskt mig
så typiskt mig

så med blåögd blick
sätter jag mig ner på en sten
mat har jag iallafall
öppnar pizza kartongen
åh nej
den var tom

typiskt mig
så typiskt mig