när du gråter av sorg
kupar jag mina händer
samlar upp dina tårar

i min handflatas fårade linjer 

ditt självklara behov av kärlek
får mina varma fingertoppar
att ömt smeka din kropps konturer

famna

jag vet att jag alltid 
kan få dig att le
att slappna av

andas ut

för din överlevnads skull
höjer jag mina armar runt dig
blir till den sköld

som aldrig någonsin överger

och när du slutligen vill gå din väg
höjer jag min hand till avsked
vinkar och ler

genom mina tårar släpper jag dig fri

vill du komma tillbaka
till mig
så finns jag alltid här med mina händer

utsträckta mot dig

i återseendets ystra glädje