Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 

 

fuktig mossa

gula löv som säckat ihop

fullständigt stilla nu

vind stilla

träden vädjar

låt oss få frid en stund nu innan kvällen

vinden backar och bugar sig

så gärna så kära träd

utan er hade jag varit helt ensam


det är er jag rufsar i håret

kelar och skojar med

vi hör ihop vi

träden och vindarna


i kanten av gräsmattan fnissar det av liv

under grässtrån och kvistar

under buskars rötter och stenrösen

där vilar inte vinden

där strömmar värmen upp ur det inre

likt rörspisens drag i skorstenen


herr och fru insekt kilar snabbt fram och skrattar

maskar och spindlar tumlar runt

skalbaggar och tvesjärtar krockar med varann

jaså goddag goddag ni har flyttat hit förstår jag

ja det var väl trångbott därborta i vedbon kan jag tro

i gräsmattans oändliga gångar och tunnlar är det rusningstrafik



just där ja, lite försiktigt

några löv viftar en aning

de är de små som tröttnat på att vila sig

kommer och rycker i grenarna som inte vill än

stilla igen

respektfullt


men några smålöv rymmer iväg ändå




Fri vers av micke marin
Läst 198 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-10-09 12:33



Bookmark and Share


    Tteresia
Det här tycker jag om!!
2008-10-19

    ej medlem längre
Fint skrivet!
2008-10-14

  Lyckohäxan Enediel
Så...
Alltså det här var himla gulligt...du har fångat en hel värld här i dina ord...nice :)
2008-10-09

  Sofie Viktoria
Vad mycket liv! Och så lekfulltberättat. Gillar!
2008-10-09

  korpfjäder
Myllret av liv.... där är fler invånare än hela stockholm fast på en mycket mindre yta.... och inte så bullrigt!
2008-10-09
  > Nästa text
< Föregående

micke marin
micke marin