Så
fuktig mossa gula löv som säckat ihop fullständigt stilla nu vind stilla träden vädjar låt oss få frid en stund nu innan kvällen vinden backar och bugar sig så gärna så kära träd utan er hade jag varit helt ensam
det är er jag rufsar i håret kelar och skojar med vi hör ihop vi träden och vindarna
i kanten av gräsmattan fnissar det av liv under grässtrån och kvistar under buskars rötter och stenrösen där vilar inte vinden där strömmar värmen upp ur det inre likt rörspisens drag i skorstenen
herr och fru insekt kilar snabbt fram och skrattar maskar och spindlar tumlar runt skalbaggar och tvesjärtar krockar med varann jaså goddag goddag ni har flyttat hit förstår jag ja det var väl trångbott därborta i vedbon kan jag tro i gräsmattans oändliga gångar och tunnlar är det rusningstrafik
Så
just där ja, lite försiktigt några löv viftar en aning de är de små som tröttnat på att vila sig kommer och rycker i grenarna som inte vill än stilla igen respektfullt
men några smålöv rymmer iväg ändå
Fri vers
av
micke marin
Läst 198 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2008-10-09 12:33
|
Nästa text
Föregående micke marin |