Musiken som så praktfullt flödar i ditt hår
uppfyller mig med obotlig extas i all oändlighet,
men ringaste beröring därmed skulle krossa mig,
förvandla mig till en förintelse och jordbävning
med bara sargade ruiner kvar,
och ändå kan jag aldrig upphöra att längta
efter den förkrossande förintelsen
som skulle transformera mig i härlighet
från larvig larv till färggrann fjäril
med mer suveräna starka vingar än var örn,
– så skulle de åtminstone då kännas.
Omfamna och dränk mig djupt i dina vingar,
mitt livs ängel, och låt mig gå vilse i ditt hår
och drunkna däri hopplöst och evinnerligt förlorad,
och så skall jag dö fullkomligt nöjd
och njuta av vartenda ögonblick därav
som jag kunde förlänga dödlighetens åtrå
till en oupphörlig masochistisk salighet.