Att lyfta sitt ölglas
Som rimmar på kras
Är nåt, som ofta sej passar
Den guldlbruna vätskan
Som kluckar i väskan
Dricks av rika, som bassar

Gommens njutning
Blir sinnets förskjutning
Av tänkadet tappas koncepter
Man bråkar för inget
Man hamnar i tinget
Förr vänner, nu kontrahenter

Men när solen den gassar
I sej man lassar
Glas efter glas, av den bira
Som omformar sinnen
Och framtvingar minnen
Mången är de som då pira

Man i lagoma mängder
Och på sommargröna ängder
Gör den sej bäst, våran dricka
Glader man vinkar
Och ofta, man pinkar
För annars så skulle man spricka