~

där inget förstods
sas
som när trappan ekar en vinglig grannfot
på avstånd en lördagsmorgon

kommer du närmare så hör du

säckar gnekar sas det säckar gnekar
speciellt när träet fälls för tidigt

man får gissa sig fram till läget
och pipan skärs med nybrynt stål

så mötet var vid gamla diken
osynliga
av vallars överblåsta lutning

för så gör du i liten by, så gör du
vet att det finns lite mer därinunder

jag levde i trappor
inte i toner

jag log och förstod ännu mer

så vände jag bok
gled iväg däremellan
inte i blad som du sa utan pipan fick liv

och lånet i skala det steg till förfall
för diken är diken på scen och i Kall

håll i dig i räcket det ekar så hårt
av sula
av soul och asyl

ja
jag vet du är skotte
minsann men ändå ditt eko
min ovana fann

för Garthar mötte i trapp
röd och grann

den gången heden sig slöt

~