längs den krokiga axeln
av imaginär tid

parallellt

men utan kännedom

har vi levt våra liv
slagit knut på oss själva

i jakten

på denna vår själs andra hälft

vi har fyllt våra syften
gjort vårt allra bästa

betraktat varje solnedgång

med mörknande vemod och diffus längtan

(somnat till våra sargade hjärtans
livsuppehållande slag)

vi har ärat varje gryning
som fyllt vårt inre

med en ny dags förhoppningar

om att tiden snart är inne

(vaknat till vår själars
förhoppningsfulla viskningar)

alla

    dessa

                år              som passerat

år som i möda
format och förberett oss

inför denna tid Punkt

när själva axeln
av betraktad Fram Tid helt omärkligt rätats ut

(när hände det? hur gick det till?)

frågorna är många men ändå sekundära

för med ökande pulsar
känner vi båda hur Tiden ömsint men bestämt

fattar tag i våra öppna händer

och leder oss fram

till Mötet