Efsa var den starkaste av dem. Hon tittade blygt bakom buskarna. Där de slog höet till Mirakelbondens djur. Hon var född på gården. Efsa hade kommit förra hösten till dem, inköpt från den stora bytardagen från Köpemässan. Mirakelbonden var rik. Han hade många arbetare på gården.

Han förstod inte deras tal först. Men nu hade han lärt sig det hyggligt. Ändå höll han sig på sin kant. Var olika de andra i deras hus. Sov helst ute under stjärnorna i skogsdungen även vintertid. Det gick rykten om att han var en tillfångatagen herreman. Men det var bara gissningar.

Hon kunde inte låta bli att stirra. Så fort han var i närheten. Han låtsades inte om att han märkte det. Det gjorde henne lite säkrare. Så hon vågade sig närmare honom för att titta på vad han gjorde. Dessutom tilltalade hans utseende henne. Lång och ljushårig med isblå ögon. Själv var hon kort med mörkrött kringligt hår. Precis som många av de husfödda.

Mirakelbonden tillät inte att de köpta umgicks. Utan hans tillåtelse. Några av dem hade varit familjer då de kom hit. Bland annat hennes far och mor. Hon blev född som barn nummer två i familjen. Efter sin bror Roar. Som nu följde med på Mirakelbondens alla resor. Som passupp och höll reda på alla inköpta saker till gården. Far var död numera. Men mor tjänade i köket trots att hon var skröplig och sjuk. Hennes tid var väl snart slut.

Hon förstod inte att hon blivit betuttad i Efsa. Hennes mor försökte få henne att förstå. Men hon kanske inte riktigt ville. Hon fortsatte att se efter honom i hopp om att han en dag skulle se henne, säga något.