Vi har varit bästa vänner i decennier,
och jag älskade dig alltid,
men det stod för många andra män i vägen
som belägrade dig, så jag resignerade –
ej någon kärlek är värd motsatsen,
och kärlek har ej någonting att göra med rivalbråk.
Jag var offer för mitt öde,
vilket jag för länge sedan accepterat,
så att man på skoj till och med kunde påstå
att jag blivit gift med det,
alltmedan under årens lopp min kärlek
bara vuxit starkare i mognads djup
och även då i skönhet och i värde.
Låt det bara så få fortsätta,
och fastän vi ej någonsin förenades,
så blev på något sätt vi heller aldrig separerade.