Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tappa fotfästet.

 

fotfästet
jag tappar fotfästet
jag vill gå ut och yla upp mot månen
- det var inte så jag hade tänkt!

älska
jag vill älska än en gång
vilt och hänsynslöst och sanslöst
- det var inte så här jag ville ha det!

förbjudet
allt är förbjudet numera
åtminstone för mig
- det var inte sådan här jag ville bli!

duger
nej jag duger inte mer
jag vill gå ut och kasta sten på månen
- det är ingenting att hänga där och flina åt!

varför
varför ska man inte kunna
sätta sig över alla skrankor och förbud
- det är ingen tid kvar att förlora!

blunda
varför kan vi inte blunda
om vi inte orkar se varandra som vi är
- det var inte så jag hade tänkt det skulle bli

gråta
nej jag orkar inte gråta
det gör bara saker värre än de redan är
- det var inte så här men det har blivit så och nu

rasar 
jag jag rasar emot livet
som tar allt ifrån mig och går bort
- det var ingen som berättade för mig

att lusten
lusten brinner lika het som förr
men allt är aska kalla bränder runtomkring
- att det var så här det skulle bli

skriker
ingen som hör hur jag än skriker
det är ljudisolerat här ge upp lägg ner
- så här är det bara och så ska det förbli

tiger
nu och sväljer gråten
accepterar:
- det blir aldrig mera än så här




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 230 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-10-12 22:57



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Jag kan till fullo identifiera mig med själva känslan. Den pulserande vreden som du på ett sådant påtagligt och levande sätt skildrar här.
Men acceptera kommer jag nog aldrig att göra.
2008-10-13
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger