På tidens bakgård
slagen målar färgen röd
dommen att krypa
längs betongen
fyller en enslig själ

En hård läxa att lära
maten som kröp i din magen
rivmärken in till benen
märken i minnen

Lär aldrig förstå
lär för evigt lida
men läxan ger inga svar
låt din lärdom
bli din egen
för det är så det ska va