Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

FulLmÅnE

 

du kretsande

himmelska djävulska klot

du mäktiga ozonpenetrerande Demon

massiv ödslig grå

steril och karg

kretsar du runt mig

förödande självlysande

till brädden fylld

av mitt livgivande blod

så sataniskt vacker är du

i din spröda cirkulära

enkelhet

 

likaså dödlig

 

mina besvärjelser hjälper inte

ej heller mina enträgna böner

se, jag krälar inför dig

sargar mina knän ber om respit

vacklar mellan mörka upplysta rum

skrattar hysteriskt gråter tyst

räknar timmar till dagsljus

vördar dig avskyr dig

älskar dig

 

ylar maktlöst mot dig

 

du

lämnar mig aldrig oberörd

du

lämnar mig aldrig

 

Orörd

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Nattviol
Läst 259 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-10-13 21:55



Bookmark and Share

  mikaelarchangel
nej vill jag skrika när jag läser denna text
2008-10-17

    papillon
Förskräckligt, förskräckligt - här kommer man in från kvällspromenaden under vilken man på det mest vänskapliga sätt umgåtts med fullmånen, vi har bägge noterat att vi är lite lika, en viss rundhet förenar, liksom ovanan att hålla huvudet lite snett åt vänster. Efter timmar vid teleskopet är vi faktiskt bekanta, har lagt bort titlarna och skam till sägandes tömt åtskilliga bägare tillsammans. Så får man veta att ens goda vänner inte blott krälar inför,utan också skrattar hysteriskt åt, min gamle vän och till och med ger sig till att yla inför anblicken av högst densamma.
Kyl ner dina passioner! Jag kan garantera att den gamle månen vill oss alla väl och att han har mycket modesta krav på mänsklig tillbedjan - en bägare palmvin vid enstaka tilfällen och en filosofisk tankestund vid älvens trand är allt han vill ha,
2008-10-13
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol