ibland känns det
förjävligt,

jag var tretton när jag kastade ut min världstro på gatan,
den återvänder då och då

slinker in genom dörren som en utmärglad sommarkatt närhelst man bjuder in någon på spetsad funlight och alfapet för att få vrida vända stava skavet en stund.

jag går upp tidigt om morgnarna och sanerar gator från happymealförpackningar,
samlar på mig kantstötta drömmar påväg till jobbet

-låter hjärtat dela en sjuttiofemma med parkbänksmannen och fingernyper fast filtrosor på hans kinder.

hans bottenlösa leende eskalerar med flanellskjortans skvalpande vågor i vinden,
tillsammans räddar vi staden från portföljinvasion och rufsar sönder backslickningar,