Hon var en skogsvind

Undanglidande snabb i vårvädret

Runt granstammar ruskade

Hon ner tungsinta kottar

Tjärnens lugn rubbade hon

Där skogsstjärnan förbluffat grep

Tag i jorden med sina rötter

För att bli kvar bland de magra barren

Mossbevuxna stenar kände

Sig nödda att försöka hålla

Mossan kvar på skulten

Ett yrväder var hon som

Älskade molnen i skyn där

Hon sprattlade med sina ben

Räckte tungan åt de sura

Grå regnmolnen som försökte

Hålla ihop till en mörk regnruskdag