En dag hade skulle jag vänta på en bekant. Jag bestämde träff på bibilioteket som hade en stor entré med sittbänkar. Bord och stolar. Några montrar med tidskrifter. Även Arbetsförmedlingens jobbtidning.

Tog en tidskrift och bläddrade förstrött, medan jag väntade. En ung kille sådär 15 år kom in och slog sig ner på bänken bredvid. Antagligen från skolan som låg i byggnaden bredvid. Han hade keps och ljusgröna brallor och en vit sommarjacka. Han sysselsatte sig med sin mobil. Jag fortsatte läsa i  en tidskriften som handlade om barn med Dyslexi.

Ett föräldrapar skrev angående sin son, som skulle börja gymnasiet och led av sina svårigheter med att läsa. De undrade vilken linje han skulle söka och hur han skulle kunna få hjälp, för att kunna fortsätta studera. De hade kollat med sin Kommun och Gymnasieskolan. Fått svaret att det fanns ingen hjälp att få därifrån. Nu kände de sig ganska förtvivlade och visste inte hur de skulle hjälpa sin son.

Svaret de fick var att Rektorn. På den skola han skulle studera. Var den som var ansvarig för att det skulle finnas sådan hjälp. Fortsatte rektorn neka skulle de visa svaret de fått i den här tidningen. Där även en bit av skolstadgan var insatt just vad gällde dyslexi. Som sista utväg fanns Skolverket att vända sig till. De kunde även återkomma till tidningen på en mailadress.

Just då kom en mörkhårig flicka rusande in. Med armarna fulla med skolböcker. Håret fladdrande åt alla håll och andfådd. Höga stövlar utan strumpor på sig och en kort kjol. Å jag har skyndat mig så! Sa hon och slängde skolböckerna på bänken och gav den unga killen en ordentlig kyss där han satt på bänken. Jag har inte satt på mig strumbyxorna för vi har tränat! Flämtade hon.

Jo, det fanns tre toaletter i den här entrén. Dit gick det folk mest hela tiden. Människor från centrum eftersom det finns så lite toaletter. Flickan hittade en ledig toalett och gick in på en gång. Killen plockade ner hennes skolböcker i sin skolväska. Jag försökte läsa vidare. Plötsligt reste han sig. Gick till toaletten där flickan hade gått in öppnade och sa Du glömde låsa! Gick in och stängde och låste innifrån till toaletten. Jaha nu var båda därinne med låst dörr! Efter en stund började vattnet i handfatet skvala hela tiden. Tiden gick.

Det gällde att inte låta fantasin skena iväg här nu. Jag fortsatte att läsa om dyslexi men koncentrationen var inte den bästa. Skulle jag resa mig och gå därifrån? Nej jag satt kvar. Ringde min vän och undrade hur länge det skulle dröja innan vi sågs. Ja kanske en halvtimme för allt hade blivit försenat. Nej tänkte jag jag vill inte vänta. Så vi avblåste det hela och jag  gick ut i friska luften och hem till mig.

Jag undrar hur det gick för den där pojken med dyslexi. Konstigt att en rektor på en gymnasieskola inte kan skolstadgarna.