När mörkret har fallit och kvällen är klar,
då kommer de glimrande fram,
de stjärnor som skimrar på himmelens sfär
och vittnar om världarna där.

Oändlighetsljusen från ofattbar rymd
och tider som varit och flytt,
och strålande budskap som kanske de bär
med språket som aldrig blir tytt.

Vi kan bara blicka i stjärnhimlen in
och undra om nånstans där finns
en sol som vår egen i stjärnornas här
och som vi kan se i vår lins.

Då finns det väl också en ganska bra chans
att nånstans i rymden bredvid
det finnes en jord som liknar den här
med träd och med blommande lid.

Med mänskor och djur och med fager natur,
med odling i söder och nord,
en syster,en bror i världarnas ätt
med allting som finns på vår jord.