den längtan

som dväljs inom mig
materialiseras bara när jag slutar tänka
och känslan får ta över

jag söker förgäves efter Orden
just de ord

som ständigt gäckar mig

som lämnar mig
handfallen

tom

kanske jag nalkas min längtan
på helt fel sätt

kanske

så jag stannar till blundar en stund
registrerar
min kropps alla förnimmelser

känner att förbi passerar
       livet

i all sin komplexitet

livet
som med sin ofattbara skärpa
kontrasterar min djupa inre ensamhet

för jag fångar inget av livet
det vet jag nu

jag fångar inte ens

mig själv

det är som att stå på
en brygga och kasta i en sten

se den sakta sjunka

mot botten

så sjunker jag
för varje tungt andetag

allt djupare

in i ett mörker

där endast Orden kan rädda mig
från mig själv