den våren jag var sjutton år
såg jag en flik blå himmel och en trädgren
mellan väggen mitt emot och fönsterbågen
och jag hörde koltrasten sjunga
om kvällarna

den våren jag var sjutton år
var jag förälskad i Carlo dansken
som fanns därute någonstans
medan jag låg trasig och sängbunden
på sjukhuset

den våren jag var sjutton år
grät jag tyst om kvällarna och längtade ut
jag lärde mig något väsentligt då
om återvändsgränder och dödsångest
en läxa för livet