Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Neal del 2

Neal
Den stora tomheten ekade i huvudet när jag öppnade porten. Hösten gjorde sig påmind när några höst löv far in, jag hade bara tagit på mig kläderna och lämnat henne där vem nu hon var. Kanske hade det varit en bra natt men minnet svek och det spelade igen roll nu. En filter lös cigarett var vad som behövdes nu, jag tog upp ett paket ur skinnjackans innerficka slickade pappret och rullade en.
Gatan var ny och jag kunde inte riktigt placera var jag befann mig.
Längre fram fick jag syn på en kines restaurang jag stannade och kollade hur mycket jag hade kvar i plånboken typ 50kr. En äldre person tog i mot beställningen av en stor stark det var mörkt där inne och folktomt.
Jag satte mig på ett bord med utsikt över gatan ölen smakade skit men hade en mildrade verkan, det var nu en månad sen jag hade blivit refuserad. Om sanning skulle fram så hade den varit ett rent sprit rus, en slags flykt.
Vilken dag var det egentligen idag? Spelande det någon roll jag kände på mitt ansikte det kändes skäggigt jag hade inte rakat mig på några dagar, knappt vågat tittat på mig i spegeln på sistone.
Jag gjorde det enda jag kunde att skriva men inte ens det räckte till just nu. Vad var det för idioter som bedömde egentligen vad förstod de av mina ord min sorg.
Jag Sveppe ner det sista ölen resta mig upp och gick ut igen.
Rullade snabbt en cigg och fortsatte gatan ner, jag satte igång ipoden med Bob Dylans Highway 61
Once upon a time you dressed so fine
You threw the bums a dime in your prime, didn't you?
People'd call, say, "Beware doll, you're bound to fall"
You thought they were all kiddin' you
You used to laugh about
Everybody that was hangin' out
Now you don't talk so loud
Now you don't seem so proud
About having to be scrounging for your next meal.
Jag behövde komma hem och ta en dusch bytta kläder det var nog söndag idag.
Väl hemma var det mörkt och kallt jag slängde genast av mig kläderna satte på kaffe kokaren och gick in i duschen. En varm dusch får en alltid att känna sig som en ny människa jag satte på Imperiet högt som fan och satte mig i soffan med ny kokat kaffe i en vit mugg. På bordet stod skrivmaskinen och gapade tungt på golvet låt fullt med kasserade dikter, jag behövde städa lite komma igång igen.
Jag tog upp ett papper och läste
krog liv
Allt som ligger kvar
är den bort skrapade
nagellacken
mot asfalten

ett spår
i neon blänket




Prosa (Kortnovell) av Neal
Läst 161 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-09-01 21:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Neal
Neal