Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När jag hänger med Döden

 

Vinden sliter i trasor

på naken siluett

 

Den värnlösa, värdelösa

 

Flickan i brunnen

hon som aldrig kom hem

 

Så, spela på din cello

spela, spela, spela tills den glöder

du kommer ändå aldrig att glömma

du kommer ändå aldrig hem

 

Det droppar något från den svarta barken

såja, såja Raring, döden är det enda vi vet

 

 

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Lena Krantz VIP
Läst 238 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-10-20 14:46



Bookmark and Share

  korpfjäder
Först fnissar jag lite åt döden.... men sedan läser jag en gång till och ser cellon och den vackra magra svarthåriga vaddetnuär som stiger upp ur fantasin du väcker. Hu så hon spelar, förtrollar och bergtar mig... Så jag måste ju säga, att det här var som en trollformel, betagande och bortkollrande. Riktigt bra alltså.
2008-10-23

    Bodil Sandberg
Åh som detta griper mig min vän..enastående dramatik..din känsla - suverän..så snyggt!!!!
2008-10-23

  K*
Gillar förresten titeln jättemycket
2008-10-21

  K*
Domen över död är det enda vi kan vara säkra på, indeed

Den här texten var både snygg, stilig och rysarskön.
2008-10-21

  Åsa Gustavsson VIP
tjusig och eländig som tillvaron själv emellanåt
2008-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Lena Krantz
Lena Krantz VIP