Du vet

det är ju sådär ibland att man bara står och stampar på samma fläck. Det känns som att springa på rullar som bara rullar vidare och man kommer ingenstans hur mycket man än springer. Eller som att gå baklänges i en rulltrappa, lika fort som den rullar.

Mailar och mailar och har visningar OCH springer på visningar själv, men det är såååå TRÖGT.

Om man nu har bestämt sig för att försöka byta lägenhet så orkar man ju dessutom inte hålla på och fixa i den man har OCKSÅ, mitt i allt. Jag menar man skall ju ändå jobba, handla, laga mat, diska städa och träna, jag allt det där vardagliga helt enkelt!

Ibland blir man missmodig och ledsen, det är ingen idé, jag ger upp! Men den här gången SKA jag inte ge mig! Fan så svårt att hitta motivationen gång på gång, bli nedslagen till marken och resa sig igen. Gång på gång!

Livet må ha gått i stå men jag står fortfarande!