Åter igen
solskenssjäl
strilar du
mellan mina fingrar
lika ogreppbart hal
och istappskall
som du växelvärmer
mitt hjärta.

Din frusna
tigande taggtrådstystnad
varv på varv
perforeras jag
av den
och ur alla hål
pyser min längtan
i vinade tjut.

Jag orkar inte mer
att höra mitt eko
studsa
som ångestbollar
mellan väggarna
och att alltid
min längtan
skriker högst.

Det gör för ont
alldeles för ont
att gång på gång
bottenfrysas
mellan de turkosa
lagunbaden
i dina ögon
älskling.

Jag orkar inte mer
att förpassa dig
till kalla gravar
detta skyfflande av sand
att resa dessa stenar
av is
som du alltid smälter
älskling....