du som lämnade mig med fegheten kvar
över min åttaåriga kind
som ett lejon i en bur går jag omkring i den människa jag blev
missilerna av frågor
varför fanns ingen kärlek mellan dig och mamma
varifrån kom rädslan jag hade för dig
vad gjorde vad hände vad fanns innan du försvann

vad i det du gjorde eller struntade i
byggde mitt monster

den spända ytan om mig
artig, stillsam och blank
och under läste jag Mio tills jag satt på hans bänk
med äpplet av okrossad familj
jag tog Fridolf i Fridolf och Selma
tog Dick van Dyke och Torsten Lilliecrona och Bill Cosby
till slut nästan vem som helst som såg snäll ut

stoppade in dom i hålet för att fylla upp
som man packar snö med bara fötter

vi dör in i livet vi inte ser
vita årsringar av tyst snö
andlösa gångtunnlar som ringlar ut i manegen och
lejonmullrar
clownens huve spricker å trapetsen nackknäckarhögt
gungar ut på pappas axlar
i morgon reser tältet i främmande land