Det är en pojke som tjuvröker på skoltoaletten och jag


går in efter honom för att på något sätt suga in död och kärlkramp. För att de påminner mig om en tid då jag självmant inhalerade detta. Ur dina lungor.

Jag inhalerade död från någon som antagligen ville se mig självdö och förtvina men jag brydde mig inte speciellt mycket för jag kunde visst också vara lite destruktiv och farlig.

(Fast jag bara gjorde det i andra hand. )

Det är en pojke som tjuvröker på skoltoaletten och jag


kommer på mig själv med att tycka om honom utan att någonsin ha hört honom yttra ett ord. Har bara lyssnat till hans tysta tysta inhalerande. Och den tysta tysta utandningen. Men fortfarande är han närmre mig än jag ibland varit mig själv.

Jag känner mig nära någon som inhalerar något som lovar honom en långsam död med en syrgastub på ryggen. Och jag tycker om honom.