jag faller mjukt genom nätterna
som snön faller
som den faller som övat länge
i vargtimmen

tyngdlös sjunker jag
mot morgonen
med torra ögon och nerverna
som en hud utanpå huden
extremt vaken
vidöppen för vakendrömmar

sömnlös faller jag genom nätterna
som bara den kan
som ställt sin kropp utanför
och stannat klockan

rolös
i ett tillstånd av svävande
genom nätterna
tidlös och uråldrig
i väntan på stunden mellan sömn och vaka
där drömmarna går vall