~

som våren
när solvind tyst tassande över mossarna i ett tveksamt stopp invid mörka kantens stammar
vänder för att till slut stilla sjunka
där syd möter nord

där det tidigare ur tjälen brutits spettats förskjutits allt ont
allt ont för att blottläggas inför öppet möte

i väntan på värmen smekande
längtan till rening av det kylan hållit fast

som våren
smälter is
lämnar kraft till stammars vandring
syds svepning av nords kanter

där våren vänder vinter
där går is åter med ljum dräkts famning

hur du finns där
hur du lyssnar

de orden du återför
mina ord ner i mig

renade
så jag åter kan använda dem
nästa år

hur du andas mig ren
med en solvind

~